Hallå. Jag går omkring med konstant gåshud trots att elementen är uppvärmda på max, det ger mer också hela tiden en påminnelse om att jag måste köpa en ny vinterkappa. Inte trodde jag väl att det skulle bli sånna här 1800 tals klimat.

Jag har ännu inte satt upp julpynt, straffa mig inte. Viljan finns ju där men det har fortfarande inte hänt nått. Har tänt lite juljus med doft av kanel i sovrummet men det är allt. Bor förövrigt i skolan numera med gemenskapen och pluggar gärnet sista biten. Har också besökt ikea och tittat på julklappar både till mig själv och andra samt köpt rosenvatten, inbillar mig att det skulle vara bra.

Hallå. Vi börjar såhär.. Hej, mitt namn är Nadja. Jag är tjugo år och bor för tillfället söder om Stockholm men kollar på boende i Ystad. Jag tycker om historia, novellskrivande, Berlin, köttfri mat och Edward Kienholz. Jag har sammanlagt 14 födelsemärken, pratar någorlunda bra tyska, min pappa gillar ryska namn (därav namnet nadja och syster katja) jag duttar vaniljparfym i nacken, handlar på second-hand, småförtjust i grannen och älskar kalla klimat. Jag investerar helst i välmående och balans.

Det sistnämnda har fått större betydelse nu än någonsin. Jag ska berätta. Klockan 16.03 i gårkväll slänger jag på mig den bruna halsduken och flyr klassrummet. Egentligen i samma takt som alla andra, men stämningen inom mig var allt annat än lugn. I samband med en hel del uppdateringar i livet har det medfört känslor av "Hur i helvete kommer jag hinna med allting?" en känsla jag om något avskyr. Jag gillar inte att vara understimulerad, men att vara överstimulerad är nog nästan värre. Så, jag tänkte såhär att jag tar allt från början igen. En liten introduktion av mig eftersom jag själv nästan glömt bort vem jag är under den närmaste tiden.

Just nu skriver jag en uppsats som jag envetet ska omformulera till en novell liknande skrivning, jag bjuder på ett utkast när den börjar bli klar. Jag har även lagt intresse på en liten lägenhet i Ystad och hälsat på en kompis nya sphynx kattunge.

hallå. fick en timma dötid nu på morgonen innan jag ska möta upp faren och ta en kaffe innan skola och annat. vilken förträfflig halloween det har varit, inte sant? dock inga vampyrtänder men mycket annat skoj, kortklänningar&jack daniels bland annat. fast nu är den slut, och jag ser istället julpynt vart jag än går. nehe, nu ska jag kila ville bara säga hej! hej!

..annars på topp! ber om ursäkt för mina icke ingående ord men det är världsligt.

sojamjölk, banan och vaniljpulver. mixa, drick.

nu återstår frågan, vart ska denna fågelbur jag handlade idag sättas upp? med en skruv i taket eller stående på en hylla? ska den innehålla med batteridriven fågel som piper när något fladdrar förbi? gröna växter som hänger ner till golvet, en damsko eller tom? en riktig fågel är det inte tal om, de ska vara ute i det fria. de har ju fått förmågan att flyga.

jag älskar folk som brinner, kämpar och försöker påverka. men jag hatar när jag själv får ett flygblad framför ögonen som en käftsmäll i ansiktet, inte bokstavligt talat men nästan. på min halvtimmes fika paus i skolan köper jag en kaffe på seven eleven och och beger mig sedan till toaletterna, väl inne i den gräsliga hytten slänger jag en blick på tvåltutan och ser detta "men det är ju bara en pälskrage..", och en räv under titeln med huden avskalad in till benet instängd i en bur. jag finner knappt ord och min ilska växer. jag uppmuntrar verkligen till att folk får se vad människor är kapabla till inom päls och lyxindustrin men jag vill inte se eländet själv. blir ömtålig, nedstämd och får svårt att fokusera efter ett sånt seende. avky är mitt ord.

helgens fynd, små blåa knoddar jag omsorgsfullt behandlade som en kattunge i handen.

Jag hade tänkt visa lite ljusskogsbilder och blåbär men datorn vägrar sammarbeta ikväll. Nåväl, på vägen hem köpte jag lite lördagsgodis. Jag kryper ner nu, frusen som jag är och kollar på En vampyrs bekännelse.